Zen
Av Lolo Forsberg och Johan Pettersson
Den store zenmästaren D.T. Suzuki, han som införde zen i västerlandet, har sammanfattat vad zen är så här: ”Det som skiljer zen från konsten, är att konstnären är beroende av duk, pensel och dylika materiella instrument för att kunna uttrycka sig medan zenmänniskan inte har behov av några yttre redskap. Det enda som behövs är den egna kroppen.
Vad zen gör är att framställa sig själv på rummets och tidens oändliga duk, på samma sätt som vildgässen kastar sina skuggor på vattnet under sig utan att veta om det…”
För att förstå detta måste man ha mediterat en längre tid. Det är nämligen inte med sitt intellekt man kan förstå det, utan genom den insikt som kommer från det undermedvetna, och det är just genom meditationen som man kommer i kontakt med sitt undermedvetna.
Zens historia
Historiskt sett kommer zen från buddhismen, som grundades i Indien ca 500 f.kr. av Gautama Buddha. Genom sitt tänkande kom Buddha fram till att livet är en illusion och därigenom ett lidande och för att bli fria från detta lidande gäller det att följa den åttafaldiga vägen. Denna består av samma levnadsregler som finns i alla andra världsreligoner och som åttonde punkt kommer meditationen. Denna är det viktigaste hjälpmedlet för att uppnå ”frälsning”, därför att enligt Buddha ”…med dess hjälp kan lärjungen höja sig till ett högre medvetandetillstånd och så befria sig från det jordiskas förbannelse”. Meditationen utvecklades snabbt av buddhisterna till ett omfattande system.
500 år senare hade buddhismen delats upp i två grenar, theravadabuddhismen och mahayana-buddhismen. Den senare överfördes till Kina genom Boddhidarma som var den 28:e indiska patriarken och blev den första patriarken i Kina. Efter honom följde ytterligare fem patriarker. Den sjätte var Hui-neng, som skapade den södra meditationsskolan och präglade ”no mind”, uttrycket för tomhet. I meditationsskolan sammansmälte mahayanabuddhismen med taoismen till ”chanbuddhismen”. Chan är zen på kinesiska.
Från södra skolan överfördes chanbuddhismen till Japan och blev då zenbuddhismen. Denna får två olika riktningar, soto och rinzai. Då är vi framme vid 1200-talet och de första mästarna i vardera skola är Dogen respektive Eisai.
Vad är zen?
”Vad är zen?” är en fråga som högst få människor kunnat besvara heltäckande. Författaren Alan Watts säger: ”Vad zen är går inte att förklara. Det är en språkfråga.”
”Zazen” betyder ”sitta i zen” dvs sitta med rätt hållning och ha hela uppmärksamheten riktad på andningen. Zen betyder alltså egentligen hållning men inte bara den yttre kroppshållningen utan också den inre hållningen dvs sinnesförfattningen. Sotoskolan lägger tonvikten på zazen medan rinzai använder så kallade koans, olösbara gåtor och paradoxer. I båda skolor gällde som mål med meditationen att nå fram till upplysningen eller befrielsen.
När zen kom till Japan upptogs den först hos samurajerna, som lärde sig att strida utan att använda sina tankar men istället låta intuitionen bestämma. Träningstekniken som förut bara gällt kroppen blev då plötsligt maximalt användbar. Samurajen fick en tvåfaldig träningsmetod. Robert von Sandor skriver i en artikel om krigarens träning: ”Den aktiva omedvetenheten (myaya) är källan ur vilken allt skapande uppstår. Denna skaparkraft finns överallt och styrs ej av någon medveten tanke. Myaya kan upplevas i konstverk, överallt i naturen eller i själva livsprocessen…” . Vidare skriver Sandor om zenträningen: ”Zenträningens huvudmål är att försätta psyket i ett tillstånd, där medvetna tankar inte hindrar det omedvetna…”. Detta är just vad som sker i meditation. Denna zenmeditation försigår i klostermiljö, där munkarna bor och mediterar i ett mycket strängt dagsschema. även lekmän kan deltaga i meditationen.
Under senare delen av 1900-talet har zenmeditationen spridits över hela världen. D. T. Suzuki var den zenmästare som först förde zen till västerlandet, det vill säga USA. Den som förde zenmeditationen till Europa var zenmunken Taisen Deshimaru, som 1967 kom till Paris där han så småningom kunde hyra en dojo. I denna dojo undervisade han en ständigt växande skara elever, en av dessa elever blev religionspsykologen Hans Hof från Uppsala, han tog sina erfarenheter med tillbaka till Sverige och grundade 1972 Rättviks meditationscentrum som var det första i Sverige. Efter tio år flyttade detta centrum från Rättvik och finns nu i form av ”Föreningen Zenvägen” på olika ställen över hela Sverige. Där kan man bland annat lära sig meditera i internat på tre till fyra dagar.
