Jujutsuhistorik

Jujutsuhistorik
av Robert von Sandor

Med shogunen Yoritomo (1147-1190) har det japanska shogunatsystemet grundlagts och därmed tog feodaltiden sin början. Feodalherrar härskade oavbrutet ända fram till Tokugawa-periodens slut år 1876, då enligt kejserligt edikt bärandet av de för japanska ädlingar karakteristiska svärden förbjöds.

Det feodala systemet var uppbyggt på tre härskande klasser varav den lägsta var krigarklassen, vars medlemmar kallades samurajer eller shizoku. Inom dess led fann den feodala makten sitt verkliga stöd och samurajens uppfostran var en mycket viktig faktor i systemets organisation. Då det var frågan om en klass, som hade kriget som yrke fick samurajen en övervägande krigisk uppfostran, där stridsteknik med skilda vapen eller med bara händerna upptog större delen av schemat. Ett barn föddes till samuraj och hans uppfostran påbörjades redan vid 2 års ålder och denna fortskred tills han fyllde 20 år.

Trogen japanens mentalitet och medfödda konstnärlighet var det helt naturligt att samurajen utvecklade varje kampgren till en konst, där praktiserandet, trots sakens blodiga allvar, försiggick under mycket bestämda och konstnärliga former. Syftet var tvåfalldigt: man utvecklade på detta sätt en oerhörd skicklighet samtidigt som man bedövade sina sinnen mot krigshanteringens hemskheter genom att utöva denna under konstnärliga former.

Bujutsu, krigskonsten, uppdelades på jujutsu, den mjuka konsten, en stridsform där man utan att använda vapen eller styrka besegrade motståndaren med mjukhet och finess. Denna konst har blivit känd utanför Japans gränser under den förvrängda benämningen jiu-jitsu. Övriga grenar i bujutsu var kenjutsu eller kendo, svärdsfäktningen, (med riktiga svärd eller attrapp) en verklig konstart där enbart att dra svärdet ur baljan utvecklades till konst med många bestämda variationer. Dessa går under namnet iai och bildar en högstående klass för sig inom de martialiska idrotterna i Japan. Konsten att som vapen använda den järnbeslagna solfjädern som hör till den japanska krigarens stridsutrustning går under namnet tessen, det virtuosa bruket av lansen, naginata, och slutligen bågskytte, kyujutsu, som bredvid sin krigiska användning även begagnades som mental övning i religiösa sammanhang.

När jujutsun började praktiseras för första gången, eller vem som utvecklat den, är obekant. Så som många andra saker i Japan, sträcker sig historien tillbaka till mytologiska tider och man berättar att gudarna Kajima och Kadori använde den mjuka konsten till att tukta de laglösa inkräktarna i den östra provinsen.

En vanlig men felaktig åsikt är, att jujutsun härstammar från Kina och att den infördes i Japan under namnet kempo av en kinesisk präst år 1659. Denne skulle ha lärt ut konsten till tre japanska ronin (samuraj som inte är bunden till någon feodalherre), Fukumo, Isogai och Mikura vilka bildade var sin jujutsuskola och utvecklade tre skilda system i konsten att med bara händer försvara sig mot en beväpnad motståndare.

Det är dock bevisat att jujutsu har praktiserats även före 1659 i Japan och man vet , att en stridsmetod lik jujutsun var välkänd redan under Muromachi-perioden (1392-1573).

Förklaringen till att man vet så litet om den mjuka konstens uppkomst finner man i den omständigheten, att de gamla mästarna som undervisade i skilda ryu, jujutsuskolor, omgav sina system med stor sekretess och aldrig gav ut några offentliga skrifter om sina läror. än idag är det endast några få skrifter kända, där de gamla mästarnas system behandlas.

Att lära och träna jujutsu var inte enbart en krigisk nödvändighet utan ansågs även som ett tecken på andlig och kulturell uppfostran, som varje samuraj måste ge bevis på i alla sammanhang. Att använda jujutsun i allvarlig strid var ett uttryck för andlig upphöjdhet och kroppslig överlägsenhet och om en samuraj attackerades med vapen av en simpel motståndare, försökte samurajen besegra honom först med Óden mjuka konstenÓ innan han själv drog sitt svärd.

Den äldsta med säkerhet kända jujutsuskolan Takenouchi Ryu grundades av Takenouchi Hisamon år 1532.

I dag är jujutsun inte längre en hemlig konst förbehållen samurajer. Den praktiseras världen runt i alla större städer i speciella träningslokaler och skolor.